Förr i tiden, 2009, var den här formen av meningsutbyte fullt möjlig. I slynans år 2010 är det inte fullt lika lätt. Ondsinta flåsare i var mans nacke, otympliga kläder gör att man snubblar på väg till affären och osjyssta kompisar som glömmer bort ens födelsedag. Tack och lov har man sina minnen, som den här filmen tydligt visar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaJag gillar den filmen bäst när jag är tyst.
SvaraRadera