När Markus blir lämnad ensam med kameran urartar det snabbt. Jävligt snabbt. Det blir genom filmen tydligt att genomsnittssvenskens relation till videokameror är tillgjord och dålig, ingenting görs för att revolutionera vår inställning och relation till den. Varför inte som Markus börjar fråga vad den (kameran) egentligen vill? Varför rannsaka sig själv? Varför inte arbeta aktivt för att få kameran i sig att känna sig obekväm och i vägen istället? Den är ju trots allt bara en maskin.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar