Behovet av så kallade orena förhoppningar

Ikväll drömmer jag mest om att
nostalgi inte ansågs dött och att
vita bomullstrosor drogs ner av
bestämda händer
och en ogenomtränglig hinna
av kåthet utan skam och konsekvenser
genomsyrade varenda andetag

Femton år gammal vid en bankomat
drömde jag om att tömma kontot
lämna allt, besöka en hora
om jag bara visste var de fanns
och om det inte vore förbjudet

Tjugofyra år gammal
är väl läget i stort sett detsamma
fast skäggstubben kliar nu och
hordrömmarna är ersatta med porr
det blir mer bekvämt och man slipper prestera
i verkligheten blir allt bara äckligt
det är jag alldeles för övertygad om

Så inget finns att säga förutom "kom hit"
jag kan fortfarande bli yr
känslan är det viktiga
som ett ligg är du väl skitsamma
men som läget ligger är du inte det
du är ju vapnet
som skjuter bekräftelse och betydelse
inte fan har jag dig till ingenting
och realistiskt sett får jag
inte ha dig till allt heller
men om jag inte skiter fullständigt i det
kommer det aldrig bli tyst
dåren skriker alltid efter mer
dåren känner inte till gränser
dåren insisterar på att inte gå och lägga sig
han har femhundra liter ren energi
inga inre övertygelser om att lugn är att föredra
biter på den odödliga lilla jävel
jag burit inom mig sen '97

Slå in dörren fast den alltid varit öppen för dig
gör hjärtat mitt rent och få den den där jäveln att slumra
inte för gott, så länge vilar bara levande döda
men tills imorgon bitti
en natt är alltid en natt
se inte ner på det
det är fullt tillräckligt för oss drömmare
som resignerat och resignerat igen
men inte blivit botade för det